Fyrverkeriskolans ena grundare, Pio, fyllde 70 med ett långt och händelserikt kalas på Grani Brankkis. Till kalaset hörde även ett fyrverkeri som sköts på Sahara, dvs sportplanen, på vintern ishockeyplanen en kort sträcka utanför Brankkis. Eftersom kalaset var ett “traditionellt sittande bord” med snapsvisor så fanns det ingen chans att skjuta före den tid då räddningsmyndigheterna anser att är bakgränsen. Följaktligen skapade vi ett stort men tyst fyrverkeri, som inte skulle störa bygden. Grankulla miljömyndigheter tyckte det var alldeles hejsan.
“Tyst” kan definieras som ett fyrverkeri där det inte finns pjäser som detonerar i luften. Naturligtvis smäller det vid avfyrandet, men de ljuden dämpas mycket snabbare än luftsmällarna som i värsta fall kan höras rätt långt. I fyrverkeriet hade en pjäs smugit sig in som var litet ljudligare, dvs en 11 rörs in-line-fan som visade sig innehålla små willow-pjäser i sig. Med annars var det rätt tyst.
Det var mycket folk som följde med fyrverkeriet, både gästerna och folk från trakten. Tyvärr så hade vår fotograf svårigheter att fånga allt som hände på filmen. Normalt är det ju så att pjäser “rymmer” upp i skyn utom kamerans räckhåll, men i dethär fallet hindrade folkmuren de mindre sakerna som stod på marken att synas. Men helt tomt och tyst var det alltså inte även om det är svart på filmen.
I fyrverkeriet testade vi första gången att bygga en kåta. Snyggt var det men inte helt en total framgång. Det är ju så att om man inte försöker så lär man sig det aldrig.